cocteaussanning

Jag studerar på en högskola. Många personer i min klass är inte de skarpaste knivarna i kökslådan. Däremot framstår dem som rätt alldagliga i jämförelse med en herre.

Herren heter Cleas och är runt 30 år. Det som utmärker Cleas mest är inte bara det att han är äldst i klassen. Nej, Cleas är nämnligen harmynt också. För er som inte vet vad det innebär att vara harmynt förelslår jag att ni läser om det här: Harmynt. Ni ska inte ta mig för att vara en okänslig och elak typ bara för att jag berättar lite om Cleas. Det man inte vet om lider man ingen skada av som jag brukar säga. Och jag vill verkligen understryka att jag inte menar att håna de harmynta.

Idag kom Cleas in på seminariet ca en timme försenad. Han var som vanligt prydligt klädd i kavaj, skjorta och slips. I och med detta kalla vintervädret bar han även en jacka över kavajen. En knallturkos, tidigt 90-tals inspirerad prasseljacka.
En ganska oskön kombination att gå runt bland folk i.

Cleas bestämde sig för att sätta sig bredvid mig idag. Jag har tidigare bara betraktat honom på avstånd, så detta var första gången jag kom riktigt nära honom. Jag vet inte om han hade sprungit i trappor eller så innan, men anfådd var han i alla fall. Han flåsade väldeliga någon minut efter han hade tagit plats. Flåset övergick sedemera till ett  tjutande ljud vid utandning. Inte ett sådant tjut som kan komma om man är täppt i näsan, nej, det här kom från munnen och hals. Väldigt lustigt att sitta och lyssna på. Jag hade det mycket besvärligt att fokusera på redovisningen som pågick samtidigt .
Allt jag hörde var det här pysande, tjutande ljudet.